Surströmming för nybörjare

På tunnbröd med röd lök och gräddfil är för rookies.

Som skåning har jag aldrig tidigare fått tillfälle att äta surströmming, något som Sigurds styvmor tyckte att vi skulle råda bot på. På Tynderö längs den norrländska kusten ligger Oskars surströmmingsfabrik och makens familjs sommarnöje, det var oundvikligt att bli av med surströmmngsoskulden och jag måste erkänna att jag var en smula nervös. 

Surströmming är inte rutten, ett vanligt missförstånd.
Den är fermenterad dvs jäst, därav den kraftiga doften.

På Oskars surströmmingsfabrik inhandlades strömmingen. Det ska vara den hela varianten inte filéer, den hela fisken har mer smak och så ska det vara lite pilligt att hålla på med deklarerade de som vet. 

På grund af den kraftiga doften är det att rekommendera att man sitter utomhus när man ska inmundiga denna delikatess. När man öppnar burken görs detta förslagsvis i en plastpåse så slipper man att få oönskat sprutande av spad överallt. 

Världens största surströmmingsburk bredvid
fabrikens affär (friggeboden till vänster)

Det säger sig själv att det är Norrlands Guld som gäller.

Sen kommer vi till den stora frågan om hur man ska äta strömmingen. Kokt mandelpotatis och lök verkar alla vara överens om men sen går åsikterna isär, ska det vara gul eller röd lök? Ska man ha gräddfil till? Ska man göra en klämma av tunnbröd? Ja det finns till och med de som vill ha tomat!! på surströmmingen berättas det upprört. Alla var dock överens om att man skulle ha snaps till.

Vad tyckte jag då? Jo, jag glufsade i mig fyra stycken strömmingar och längtar redan till nästa surströmmingskalas. Lite som det här med kräftkalas fast mer hard core.